Mina minnen härifrån är annars från 5-dagarsorienteringens fjärde etapp 2014 när vi i Vilse skötte ett av fyra marketenterier. Då i svettigt solsken med 15 000 löpare plus badgäster och där försäljningen inbringade drygt en halv miljon per etapp per ”marka”.

Nu var här blåst, kallt och höga vågor samt inga badgäster. Trailrun är väldigt populärt och jag fattar inte att de, OK Pan o Co, får ihop så många löpare – nästan 600. Klasserna var 17, 11, 6, samt 2,5km och där långa klassen hade mest deltagare (246 personer). För dem var det också final på trailcupen och med flera elitlöpare.

Som sagt kallt var det så att man ej lyckades värma upp riktigt och händerna var frusna genom hela loppet. Dock kändes det för mig ändå lätt i inledningen - några meter. I vår 6km klass deltog närmare 130 löpare. Jag kom iväg ganska snabbt i det mjuka sandiga underlaget vilket skulle straffa sig och tempot mojnade betydligt på den senare halvan. Ibland hårda stigar med stark kupering men mestadels sand, sand. Sand. Utefter stranden fick man leta efter hård sand men vågorna slog in och det blev löst igen. Alltså inget fäste men tungt. Sista biten på stranden kunde man skymta målet men så långt dit och jobbigt. Jag stöp två gånger, inklusive på mållinjen där jag blev liggande, eftersom jag sprang väldigt framåtlutad. Jag och Leif var sist i herrklassen men hade närmare 30 damer efter oss och det är ju trevligt att bli jagad av tjejer.

Kristoffer Karlsson kom på en fin 2a plats med tiden 26.45, en halvminut efter segraren Kurt Sjöberg Helsingborg SOK, medan jag kom 95a på tiden 52.03 och Leif 96a på 52.13 av 126 löpare. Hade det varit en tvåvarvsbana så hade vi blivit varvade av täten. Nu blev vi istället omsprungna av 11 km löparna som hade startat 10 minuter före oss. Som sagt ett av de jobbigaste loppen i min karriär och kan endast jämföras med ett Lidingölopp på 70-talet då jag spydde efter målgång. Det slapp jag emellertid nu men var istället ”Dizzy” resten av dagen.

Anders P